Idag på morgonen åkte jag och Spray ut till Lomma BK och tränade lite tillsammans med Eva och hennes pojkar. Tanken var att vi skulle träna rally, men eftersom jag hade mina hemmagjorde skyltar med mig som inte gillar blåst, så ändrades planerna ganska fort till att bli agilityträning! Och efteråt blev det också lite rallaymoment ska erkännas! Spray tyckte det vara fantastiskt kul att få springa en hel bana i agility igen, det har hon inte gjort på länge, men jag hon skrämde mig rejält när hon helt plötsligt ramlade ner från balansen på väg upp. Det var första gången någonsin hon ramlar ner från den tror jag, men hon blev inte rädd som tur var, utan gick utan och tveka upp på den igen! Men frågan är vad som hände, om hon börjar de lite dåligt, vilket jag har misstänkt ett tag, eller om hon på något sätt missbedömde avståndet. Men det fick mig att fundera på något annat: Medlemstidning från SBK kom i brevlådan häromdagen och där fanns bland annat ett reportage om "Den gamla hunden". Inledning är bara så fantastiskt skriven och det beskriver i detalj hur det är att leva med en lite äldre hund, som man har levt tillsammans med i ganska många år och format sig efter varandra:

Citat från tidningen (av Jenny Wibäck)

Den grånande nosen, de djupa och kloka ögonen. Vanor och rutiner. Den välutvecklade kommunikationen med dig där det ofta kan räcka med att växla en blick för att förstå vad den andre vill. Påminnelsen om att tiden går fort och att det gäller att ta vara på dagarna vi har kvar tillsammans. Den äldre hunden. Klokast av dem alla.

Så sant detta är! Spray och jag har haft 9 år på oss att skapa en relation vi har idag och naturligtvis har det inte bara varit enkelt, men idag så känner vi varandra så väl och kan avläsa varandra på ett enkelt sätt. Jag kan se hennes sinnestämning på hur hennes öron är vinklade och för en utomstående låter det här som rena nonsenspratet och att jag "förmänskligar" min hund, men jag håller inte med om det. När man lever tätt tillsammans med en annan individ, människa eller djur så lär man sig läsa av dem efter en tid. Men den här artikeln satte igång många tankar hos mig och en insikt att Spray inte kommer finnas här för evigt, även om jag inte gärna vill tänka på den dagen. Men förhoppningsvis har vi flera år kvar tillsammans och det är bara att hålla tummarna för att hon kommer vara frisk och kry länge så hon får stanna hos mig så länge det bara är möjigt!

Det blev en lång utläggning om just detta, men resten av träningen gick bara fint imorse och Spray avslutade fint med att visa Gudruns Molle hur man ska gå över bruksstegen på bästa sätt! Gamla tanten